vissa dagar är som andra världskriget andra som en dans på rosor..
usch det finns så mycket, så mycket jag skulle vilja ordna upp och göra om. det finns så mycket som hänt och som egentligen bara vart små skit saker men som har förstört de saker jag älskat mest. saker som alltid fick mig att le, saker som gjorde allt så bra.. allt som jag drömt om, kommer aldrig tillbaka. allt jag gav fick jag aldrig nått tillbaks av. jag har försökt allt för länge att förtränga alla dessa saker som hänt, försökt glömma bort det totalt. varje kväll ber jag till gud att allt ska vara bra dagen efter, att allt bara vart en hemsk dröm. men att när jag vaknar så är allt bra igen. men varje morgon inser jag att det är faktiskt verkligheten som vi lever i.. jag är trött på att ta få ta all skit hela tiden, att alltid få stå ensam när jag egentligen skulle behövt en hel armé. jag är så besviken på alla som bara tar mig för givet hela tiden, trött på att bara passa när det är fest eller när det händer nått. men mest besviken är jag på alla dessa löften jag fått hela tiden, alla hopp just du har gett mig. jag kommer aldrig förlåta mig själv för vad jag gjort, hur man kan va så in åt helvete dum.. ja, en fråga jag ställer mig varje dag. har dock fortfarande inget bra svar på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar