torsdag 30 september 2010

19.09

varje stund, var minut, var sekund.. samma konstiga beslut.
det blir fel slår bakut allt går snett.
men det tar aldrig riktigt slut..

ILLA

usch börjar tro att jag inte tål penicillinen, mår bara illa hela tiden efter jag tagit dom..
:(

onsdag 29 september 2010

VAAARMT

min sötis kom hit så åt vi thai och kolla på film, mys! nu blir det sängen så man orkar upp till skolan i morgon..

ÅTER IGEN PENICILLIN

hejhopp urinvägsinfektion..

tisdag 28 september 2010

LETA PRESENT TILL ISABELL DAG

blev då en sväng till torp idag med Julia och Lina och kolla present till mitt hjärtagull Isabell som snart fyller stor! super smarta är vi och kom på en super bra grej vi kunde köpa till henne, goodiegoddie. fick också köpt mig ett par ( ..hitler.. ) skor. så nu kanske jag inte fryser ihjäl om fötterna längre?!
nu ska jag bädda ner mig och lägga mig och sova, skolan tröttar ut mig för mycket...

måndag 27 september 2010

VÄND DIG OM OCH LÄR DIG SE SANNINGEN



Senaste
Låt du hörde: Vänta- Lars Winnerbäck
Film du såg: någon av Irene Huss filmerna
Mat du åt: korv och makaroner
Kram: Syrran
Puss: Daniel
Känslan: längtar
Resa: haha till skolan
Glädje: snart kväll= sooova!
Dröm: Att någon åt upp mitt kött...
Person du träffade: Lina och Alexandra
Personen du pratade i telefon med: Liiiiina
Personen du fick sms av: Daniel
Gången du åt 7-eleven korv: så inte min grej att äta där
Gången du var utomhus: minns inte
Gången hela din familj åt middag tillsammans: lördags
Saken du köpte: macka

JAG SITTER FAAST

kul att mus-råttan julia band fast mig i skolan så jag faktiskt inte kom lås.. tack tack hah.

söndag 26 september 2010

3 2 1

vad ska man säga när allt är över? vad ska man göra när ens vardag försvunnit? hur ska man reagera när någon frågar om den verkliga sanningen? fråga är nog mer hur stark man är för att orka gå vidare. att orka börja om på nytt. att orka släppa det vardagliga man haft..

än idag ser jag dig, en skymt av den vän som kan allt och vet allt om mig, en personen som var min idol.

man vet så väl att en dag så försvinner man, att en dag tar livet slut. man vet det så väl så varje gång det hettar till förtränger man det mer och mer. även fast vi vet att det är naturenslag, man föds, man växer och dör..

här om dagen hörde jag vår låt på vår dag, dagen då vi alltid åt vofflor med sockerkaks smet och lyssna på "du ger mig bra vibrationer". jag minns det som igår. eller alla dessa vintrar vi satt och drack glögg och åt pepparkakor och kolla på bingolotto. varje dag du gav mig mod att vara mig själv, att stå upp för mig själv, att inte falla för några idioter som inte vet ett skit. du var allt för bra för att mista, för bra för att försvinna..

att det finns idioter vet ju alla, men att det finns folk som kan med glädje berätta 1 vecka senare att ens bästa vän är död trodde jag inte. att du som vart en vän från vaggan och vetat så väl att jag och hon var så nära i alla dessa år kan komma skrattandes och försöka vela bort att hon var död. som att jag inte skulle bry mig lixom. att vara så dum att sedan tror att jag skulle vilja snacka med dig mer är ju bara idiotiskt. du gick i 1 vecka och visste om att hon var borta, medans jag var där varje dag och undra varför hon inte var hemma. jag kan inte annat än säga fyfan.

nu sitter jag här 1509 dagar efter din död och kollar upp mot din gamla lägenhet och önska du satt där i vardagsrummet med en kopp grönt tee och en ost macka som du bruka. jag vet att även vi hade våra dagar, men just nu skulle jag gjorde vad som helst för att få den där varma och om tänksamma kramen som du alltid gav oss.

älskade vän, älskade ängel, älskade du!