när det är som bäst kommer du tillbaka.
när allt blivit bra och förträngt står du är klar för att förstöra allt jag försökt lappa ihop. du har tagit många nätter ifrån mig, många sömn lösa nätter som inte lätt någonstans. jag vet att jag inte borde sakna någon som dig, så varför gör jag det då? du borde inse hur mycket du tar ifrån mig varje gång du gör som du gör, du borde försöka sätta dig i min sits och känna hur det känns istället för stå där bakom ryggen på mig och spela oskyldig. men jag ska inte säga att jag är guds bästa barn, för det är jag verkligen inte. men jag lär mig iaf av mina så kallade misstag medans du gör dina om och om igen. snälla berätta sanningen, jag orkar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar