vad ska man säga när allt är över? vad ska man göra när ens vardag försvunnit? hur ska man reagera när någon frågar om den verkliga sanningen? fråga är nog mer hur stark man är för att orka gå vidare. att orka börja om på nytt. att orka släppa det vardagliga man haft..
än idag ser jag dig, en skymt av den vän som kan allt och vet allt om mig, en personen som var min idol.
man vet så väl att en dag så försvinner man, att en dag tar livet slut. man vet det så väl så varje gång det hettar till förtränger man det mer och mer. även fast vi vet att det är naturenslag, man föds, man växer och dör..
här om dagen hörde jag vår låt på vår dag, dagen då vi alltid åt vofflor med sockerkaks smet och lyssna på "du ger mig bra vibrationer". jag minns det som igår. eller alla dessa vintrar vi satt och drack glögg och åt pepparkakor och kolla på bingolotto. varje dag du gav mig mod att vara mig själv, att stå upp för mig själv, att inte falla för några idioter som inte vet ett skit. du var allt för bra för att mista, för bra för att försvinna..
att det finns idioter vet ju alla, men att det finns folk som kan med glädje berätta 1 vecka senare att ens bästa vän är död trodde jag inte. att du som vart en vän från vaggan och vetat så väl att jag och hon var så nära i alla dessa år kan komma skrattandes och försöka vela bort att hon var död. som att jag inte skulle bry mig lixom. att vara så dum att sedan tror att jag skulle vilja snacka med dig mer är ju bara idiotiskt. du gick i 1 vecka och visste om att hon var borta, medans jag var där varje dag och undra varför hon inte var hemma. jag kan inte annat än säga fyfan.
nu sitter jag här 1509 dagar efter din död och kollar upp mot din gamla lägenhet och önska du satt där i vardagsrummet med en kopp grönt tee och en ost macka som du bruka. jag vet att även vi hade våra dagar, men just nu skulle jag gjorde vad som helst för att få den där varma och om tänksamma kramen som du alltid gav oss.
älskade vän, älskade ängel, älskade du!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar