allt jag behöver är tid för mig själv, jag är inte ledsen, jag behöver bara tid för mig själv. när du grät mot min axel och jag lovade dig att allt skulle bli bra, då ljög jag. jag visste hela tiden vad som vänta härnäst, jag visste vad du skulle få gå igenom, vad vi alla skulle få gå igenom! jag ljög för att ge dig hoppet tillbaka och orka kämpa en sista gång, att spela spelet fullt ut. men hur förlåter man sig själv efter att svikit och ljugit för sin bästa vän, sin tvillingsjäl? att stå här utan dig idag är jobbigare än jag någonsin föreställt mig och att veta att det sista jag sa och gjorde för dig var att ljuga dig rakt upp i ansiktet, det svider.
det är så lite vi faktiskt vet om framtiden, ingenting blir som vi planerat och tiden tar oss bara längre och längre in i denna världen och århundrade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar