du visa mig nått bra, du tog med dig ett skratt varje gång vi möttes.
när vi alla gånger segrade över alla nötter berättade vi hur bra vi var.
alla dessa gånger vi skratta tills tårarna bara spruta eller när vi satt som barn och planera våra liv, kommer du ihåg? men med tiden blev vi allt bättre och bättre på att vara bara du och jag, var för sig. inom kort var det som en vägg mellan oss, en vägg med en jävla massa skit som förstörde en hel del av nått bra. vi lovade varandra en hel del, berättade saker som bara jag vet om dig och du om mig, vi blev som syskon. men du tala om för mig vad vi gjorde fel eftersom du vägrar tro på mig och vad som jag tror blev fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar