lördag 17 april 2010

EN VÄN ATT MINNAS

det känns så fel, magen bara värker hela tiden och klumpen i halsen återstår varje dag.
hur kunde vi komma så långt ifrån varandra? det kändes så bra att ha dig där vid min sida. att alltid veta att du kommer finnas där när jag behöver dig, när allt är svart. du är så otroligt långt borta men ändå lever vi in på varandra. hade jag bara kunnat skulle jag ge dig hela världen, du är faktiskt värd det bäst.
du är otrolig
& charlie, jag saknar dig.

Inga kommentarer: